jejdmarijah

Förlåt Irene, det här var den enda vettiga bilden jag hade på oss i blogg arkiven...hehee. Från vår tidiga Charles the Bald fas.

I lördags så var Irene och Simon (a.k.a. Knaz) här i stora staden Helsingfors, och jag och Irene passade på att shoppa. (Jag shoppade lite för mycket, igen. För jag vet inte var gränsen går. Nu har jag 3 e på kontot) Det var awesooome. Jag, Irene och Simon åt även på Subway, vilket var ett äventyr i sig. Dom hade nog bilder på mackor (ex. chicken, vegetable), MEN, det gick ju inte att beställa dom. Man måste ändå vara kreativ och först välja bröd, sen skinka eller korv eller nåt, sen sallader, sen dressing och plus på det ännu dricka. Jag var ju helt slut efter dom där valen. Aldrig mera Subway. Man måste välja så mycket. Gillar ej.

Veckans tabbe:

På kvällen var det meningen (notera: meningen) att jag och Irene skulle till Robin och Annika och förfesta. Det gick ju inte helt smidigt. Jag bor just nu hos min kusin i Esbo och jag och Irene fixade oss här före vi skulle till Robin och Annika. Som också bor i Esbo. (Fast jag tvivlar faktist på det, för Otnäs kändes som världens ände, eller kanske som Estland. Det bara kan inte ligga i Esbo.) Iallafall kollade jag på internet hur långt det var; 19 km. Alltså inte taxi, dyrt. Vi ringde min kusin och frågade vilken buss vi skulle ta. Så gick vi ner till busshållplatsen kl 20.00, och väntade och väntade i en halvtimme. Sen kom buss nr. 154, som vi skulle åka till en hållplats där buss nr. 195 kom förbi. Jag frågade busschauffören var vi skulle stiga av, och han släppte av oss och sa att vi skulle gå över vägen för att ta bussen där. (Han hade fel.) Vi väntade i 40 min på 195:an, och till sist kom den. (Notera att vi vid det här laget druckit för oss själva och inte ätit på många timmar= vi började bli lulliga) När vi stiger på 195:an så förklarar jag vart vi ska (vi har ingen aning om var vi ska av), och busschauffören säger glatt: "Ni vet väl att ni åker åt fel håll! Hehe. Men det här är nästa buss som ska till Otnäs, så ni kan lika gärna åka med mig till slutstationen och dit, så förklarar jag vägen!" Så vi åkte med den glada busschauffören till slutstationen, han visade sig ragga på mig och det var läskigt. Men vad spelade det för roll, vi fick supa på bussen! Efter 3 timmars åkande i Esbo, kl 23.00 kom vi fram till Otnäs, eller världens ände. Vad man föredrar att kalla det. Vilket äventyr vi råkade ut för. Förfesten blev i bussen.