Epidemi barn
Jag är fruktad. Äntligen, min dröm har blivit uppfylld. Till och med värstingarna är rädda för mig...
Egentligen inte. Egentligen är det ganska trist att vara fruktad. Till och med käre Olle the bildkonstlerahre känner rädsla för mig. Han satt 3 meter ifrån mig på bilden när han skulle hjälpa mig med en uppgift, och det han sa till mig var kallt "Jag håller mig här så jag inte blir smittad". Sen sa han att jag borde stannat hemma och att jag kommer smitta massa folk idag. Precis en underbar start på dagen! Nåja, jag klandrar honom inte. Min hosta låter som om den smittar på kilometers avstånd.
Jag har hittat min tatuering, för jag är bäst. Det blir en text tatuering, på franska. Texten: "Suis tes reves, comme tu reve tu doit etre." Var är då en bättre plats att tatuera än magen, där jag har maten närmast? Maten är min passion, så det är nästan som att säga att något är nära hjärtat. Kurr kurr, på tal om det är jag hungrig. Food hunt.
Jag är trött på snytpapper. Det är snytpapper överallt. På golvet, på skrivbordet, vid teven, vid soffan....you name it. Jag tär på jordens resurser. Jag är en dålig människa. Nåja..snytpappret har lamm på sig, man kan inte låta bli att snyta sig.
Kommentarer
Trackback
