Snart gäller det
Tatueringstillfället står bakom dörren och om bara 2 dagar gäller det, jag ska få min första (och förhoppningsvis sista) tatuering, en tatuering som jag ältat om jag ska ta i över ett år nu. Motivet blev som jag från första början bestämt mig även om jag också tvivlat på det motivet och ändrat åsikt 100 gånger, blommor, rosor vid revbenen. Tatueringen betyder inget speciellt i sig, inte motivet, det är bara ett par vackra rosor jag vill ha där på min hud, bara för att jag vill det. Det enda tatueringen betyder för mig är att den är fin, jag tycker om min kropp och jag vill smycka ut den ännu mer, längtar tills jag har dem där, och där får de stanna, i resten av mitt liv.
Den enda motgången i hela den här processen är kanske att jag måste åka ensam, vilket jag inte direkt tänkt mig först. Jag är en socialt beroende person och jag vill vara omringad av människor i såna här stunder, människor som stöttar mig. Vad skulle ha hänt om inte Cine var med när jag nästan svimmade då jag tog min navelpiercing? Jag skulle väl legat där avtuppad i piercingstolen tills nån bärt ut mig i sittkoffs gången. Nu är det ju dock så att jag ska göra det här ensam, eventuellt att min käre mor kommer med på båtresan, men sen är jag helt själv, i den läskiga tatueringsstudion. (Med ett gäng roliga killar dock, som verkligen kan sin grej, jag är i goda händer iallafall!)
Så, nu gott folk, är det dags för mig att växa upp, klara mig själv, och göra något för bara mig själv, endast med mig själv som sällskap, något som varar för evigt, och något jag kan se på, när jag vill påminnas om att jag klarar mig själv i livet.
Kommentarer
Trackback
