jejdmarijah

Jag håller på och inbillar mig själv att jag inte har tråkigt, ni vet sådär när man intalar sig själv att man har något viktigt att göra på datorn, men egentligen gör man ingenting viktigt, utan kanske sitter och analyserar en bild på ett får. "Vad ullig den är!" Eller nåt liknande..inte för att jag gör det..Kanske..Nej, vad pinsamt.

Mitt hår är genomsprayat med hårspray..Det är liksom som en cykelhjälm, och om jag skulle få nåt kastat på mitt huvve skulle det troligen flyga iväg med samma hastighet. Jag är lite rädd för att borsta ur mitt hår efter Irenes tuppera- behandling..Frisyren var ju snygg, och jag fick en mängd kommentarer om den, fast nu mitt i natten dagen efter är det mest som en stor klump. Jag tror min affro kommer att vara omöjlig att borsta ur 3 år framåt, kanske.

Jag känner mig otroligt nog fortfarande bakis, det är sorgligt. Kan man vara bakis efter massa timmar? Jag tycker det borde gå över under dagen, men jag mår fortfarande helt konstigt. Jag skyller på...jag vet inte vad jag skyller på. Mig själv kanske.."Jade, du skulle inte dricka upp allt i flaskan..fyy!"

Det är otroligt vad faschinerande små saker är när man har tråkigt. Man iakktar helt konstiga saker på ett helt annat sätt än när man är upptagen med något mycket viktigt. Jag har till exempel märkt att mitt långfinger är helt konstigt böjt åt sidan, båda långfingrarna! Detta otroliska fynd gör att jag nu bara skulle vilja vrida dom rätt, det ser så konstigt ut, lite läskigt till och med. Mamma skulle säkert skylla på att jag inte drack till räckligt med mjölk när jag var i den växande åldern..Men then again, var jag någonsin i en "växande ålder"? Så länge jag minns har jag alltid varit kort. Det är sådär lite läskigt hur kort jag är när jag står brevid 2 meter långa människor och inte ser huvudet eller ansiktet på dem. Jag får liksom titta på deras tröja..Så om du är 2 meter; köp en snygg tröja!