jejdmarijah

Nu är det så att mitt fett breda bredband inte funkar hemma, så vad göra? Jo, man är på datan i skolan. Lite patetiskt, men så är det ibland. Det faktum att jag måste betala för bredbandet suger hårt. Som en dammsugare ungefär. På tal om att dammsugare suger så kommer jag ihåg i högstadiet när Josef fick ett sugmärke på kinden av en dammsugare..

Nu ska jag tillbaka till lägenheten, har lite pizza i kylskåpet som lockbete för mig själv, så att jag ska orka gå den där biten från spårvagnen till lägenheten. Sitter alltid lika fint med pizza. Häij!

Jag måste säga att jag älskar min lägenhet, även om tanten som bodde där före mig lämnade malar efter sig, och inte städade ordentligt. (Ni vill inte veta hur det var att städa/desinfektera ugnen och toalettborsten, fast toalettborsten var nog något körd så vi kastade bort den...USCH.) Malarna dödade vi med spray, mysmys. Nu lever dom inte mer.

Golvet är jättefint! Och målarfärgen. Alltså väggarna. Och när jag tvättat alla väggar och vrån med klor så kommer jag vara överlycklig!

På tal om något helt annat, så fick vi vara i ljudstudion och leka idag, wohooo. Äntligen! Ljudstudion är så fin att man till och med måste ta av skorna för att gå in dit..hehe. De har köpt upp massa fina teknik ljud grejer från företag i t.ex. Tyskland som gått i konkurs, därav till exempel Neuman U-47:an (Oh yes, vi har en allt.). HÄRLIGT! Det går rykten om att skolan ska få RED kameror också, men det är inte säkert ännu. Dessutom har vi en egen TV- kanal. Alltså har den här skolan kapital eller vadå?

Jag får äntligen klippa mig på söndag också! Jag vet ni vet inte hur jag ser ut längre, men här är en update: Mitt hår lider av katastrofala bleknings biverkningar...Så jag måste klippa mig. Men här kostar det typ 60 e...dyrt. Men det får gå. Nu ska jag packa allt till lägenheten, alla kläder...

En vacker bild på pappa då han äter en blomma. Tänka sig att han blev byggnadsingenjör.

Pappa var på besök i Helsingfors igår, och idag. Han hade i uppgift med sin bygganställda att riva ner hela lägenheten i princip, iallafall golvet o måla om väggarna och bygga upp den så den är fin och ny igen! Pappa bodde på hotell, så jag passade på att inte behöva åka 1 h till skolan och sov därför också på hotell, trävligt! Fick äta god frukost i lugn och ro, ensam dock, kändes som jag var ett rikemansbarn som reste världen runt ensam. Det var ett fint, nytt hotell, dock med mycket zebra mönster. Hotell Fabian, nära Silja terminalen och Esplanaden. Rekommenderas för dem som nu brukar bo på hotell i Helsingfors. Typ...pappa.

Fast dom hade ju bara eko produkter, typ schampoo och sånt. Så jag luktade som ett träd hela dagen. Lite mysigt faktist.

Nu är det ju så va, att jag har så jävla fullt upp, så jag kommer inte blogga i helgen, och kanske inte nästa vecka heller. För jag ska få in alla mina grejer i lägenheten. Jag tror inte det kommer gå...Men vem har sagt att man inte kan ha saker utanför lägenheten? Va faan, de kan ju inte störa grannarna såå mycket, bara att sparka undan dem när man går förbi.

Sådär som på den vackra bilden känner jag mig just nu, när jag ska komma på vad jag ska göra till Dogma uppgiften. Man ska alltså filma en högst 3 min lång film om sig själv, som klassen + läraren sedan får ta del av. Dessutom har dom klämt in att man ska följa Dogma regelverket när vi ska filma filmen. Tack! Och dessutom ska jag bära all utrustning, men det är en annan saga.

Jag har hittils alltså kommit på (jag fick inspiration av Beckas blogg: rebeckamedck.blogg.se) att jag ska uttnyttja det att jag är ålänning! Och alltså göra det hela lite komiskt. Jag trivs trots allt inte framför kameran, jag menar, varför tror dom jag valt att arbeta bakom den?? Så hellre göra det hela komiskt än att sitta där i 3 min och blotta sin själ. Jag ska alltså ha en dialog med filmaren, och jag ska alltid svara på ytterst överdriven åländska. Bra, eller vad då? Kommer det att funka? Jag vet inte. Jag har på känn att antingen blir det enastående och hela klassen skrattar ihjäl sig, eller så fattar ingen något och jag har totalt misslyckats med dogma jävel uppgiften. Jag återkommer om resultatet.

Förresten, jag ska flytta i helgen. Men sängen och soffan kommer först på måndagen (de har flyttat fram det hela), så jag får sova på golvet, hur mysigt är inte det? Dessutom ska min valp också vara i min lägenhet i helgen, (den har felprogrammering i hjärnan) så den kommer kissa ner hela golvet. Och jag får alltså sova i kiss. Ser framemot kiss- helgen.

Alltså det är fan konstigt vad folk springer här. Och då menar jag inte löper, utan springer, springer till spårvagnen, tåget, bussen eller bara annars för skojs skull. Jag minns att jag läste en artikel om en afrikan som kom till Helsingfors och inte förstod varför folk sprang överallt, det verkade ju knappast vara någon som jagade dem. (Han var visserligen från en liten afrikansk by med jätte få bussar och tåg, men ändå.) Sen fick han ju veta att folk hade såna tidtabeller att de helt enkelt måste springa. Konstigt, tyckte han. Ja, det tycker jag också! Fast det är ju alltid en lite uppfriskande underhållning på morgonen, när vädret är surt och man bara har lust att kasta sin Latte på alkisarna som äcklar sig bakom dig i busskuren, att se hur olika folk kan springa.

Jag har sett många, många konstiga sätt att springa. Iakktagit och glott liksom. (Ibland tror dom nog jag har nåt fel.)

-Det finns såna feta tanter som springer lite med 45 graders lutning framåt, med väskan släpandes efter sig i all hast. (Dom hinner inte alltid med tåget)
- Det finns såna gubbar som springer 137 km/h och är 2 meter långa och ALLTID hinner med det där tåget.
-Det finns tonåringspojkar som har byxorna så långt nerdragna med häng så man undrar när de ska snubbla. Det har aldrig hänt när jag iakttagit ännu, skulle vara rätt kul.
-Det finns zigenare som inte KAN springa så fort på grund av alla skrotdelar och allt vad de stulit finns under deras kjolar. Tänk er att springa med en isärplockad gräsklippare hängandes efter er!
-Det finns korta tanter som springer så fort att man inte ser deras ben förflyttningar, (jag är en av dem) för de måste ta så många steg jämfört med alla andra.
-Det finns alkisar som egentligen aldrig springer (egentligen tvivlar jag på att de ens fattar vart de ska och när), och istället ramlar ihop i en hög eller lyckas komma med i sista minuten.
-Det finns såna tonårstjejer som springer som tja, fjortisar, vad ska man annars kalla dem? Och låtsas vara något, fast deras kjolar far upp till magen när de är tvugna att ta såna drastiska, snabba steg för att hinna till han där Patrik och supa.

Och så finns det, något som jag förra veckan la märke till, de som faktist springer snyggt. Hur i all världen då? Tänker ni. Ja, sånadär glamourösa fashionistas som inte rör en min fast de nästan missar tåget. Hon jag såg sprang bara med benen egentligen, överkroppen rörde sig inte. Det var lite skumt. Som att hon skulle sväva fram ungefär. Fast jag misstänker lite att Helsingfors stad hade opererat in en rulltrottoar bara för henne för att hon skulle gå fortare. Så, egentligen är slutsatsen att alla springer lite fult. Och alla missar egentligen mestadels den där bussen eller tåget de ska med.

Alltså, hur kommer det sig att jag alla bilder jag har på folk är 100 år gamla och lite skumma?

Idag var det inskrivning till Ålands nation, eller förening, eller nåt sånt därnt. Så jag och Tosse skuttade iväg till det snyggaste huset i stään, och gick upp 500 trappor. (Där har ni alltså vägbeskrivning ifall ni ska hitta till det legendariske huset där finlandssvenskar hållit till ett bra tag nu, ibland för att gömma sig för finnarna...) Mycket trevliga folk, chips, popcorn + sprit. OCH en underbar balkong med fin utsikt. Det trevligaste var nog att alla faktist var ålänningar, det är konstigt hur man kan få en sån gemenskaps/trygghets känsla av att bara vara omringad av folk som är från samma ställe som du. Det kändes bra att träffa sina "landsmän" lite iallafall! Dessutom fick jag reda på att jag bor 400 m från en av mina bekanta från lusse, det visste jag inte! Vad behändigt.

Efter att ha varit där nån timme bestämde Tosse och jag att det var dags att gå en liten romantisk promenad längs den mysbelysna Esplanaden. (För er som inte vet vad Esplanaden är är det ett av stadens finaste kvarter, och faktist mitt mest bekanta kvarter i Helsingfors efter alla övernattningar på Kämp med familjen och fina sommar/vår/höst dagar vid Strindbergs café. Mitt favoritställe i Helsingfors, helt enkelt.) Där finns en vacker esplanad park, stans finaste (och dyraste, snyft) butiker som man kan fönstershoppa i, bästa cafeérna och fint klädda människor. Det kändes underbart familjärt att gå där igen, har inte vart där på länge. Vädret var också fint! Friskt.

På fredag ska jag hem en sväng, mamma berättade idag att de skulle fixa bastu åt mig på kvällen när jag kommer hem, och att vi skulle äta senmiddag (=bjuda över släktingar och äta i flera timmar). Längtar! Ska bli kul att träffa vännerna också, som är på Åland!

Förlåt Irene, det här var den enda vettiga bilden jag hade på oss i blogg arkiven...hehee. Från vår tidiga Charles the Bald fas.

I lördags så var Irene och Simon (a.k.a. Knaz) här i stora staden Helsingfors, och jag och Irene passade på att shoppa. (Jag shoppade lite för mycket, igen. För jag vet inte var gränsen går. Nu har jag 3 e på kontot) Det var awesooome. Jag, Irene och Simon åt även på Subway, vilket var ett äventyr i sig. Dom hade nog bilder på mackor (ex. chicken, vegetable), MEN, det gick ju inte att beställa dom. Man måste ändå vara kreativ och först välja bröd, sen skinka eller korv eller nåt, sen sallader, sen dressing och plus på det ännu dricka. Jag var ju helt slut efter dom där valen. Aldrig mera Subway. Man måste välja så mycket. Gillar ej.

Veckans tabbe:

På kvällen var det meningen (notera: meningen) att jag och Irene skulle till Robin och Annika och förfesta. Det gick ju inte helt smidigt. Jag bor just nu hos min kusin i Esbo och jag och Irene fixade oss här före vi skulle till Robin och Annika. Som också bor i Esbo. (Fast jag tvivlar faktist på det, för Otnäs kändes som världens ände, eller kanske som Estland. Det bara kan inte ligga i Esbo.) Iallafall kollade jag på internet hur långt det var; 19 km. Alltså inte taxi, dyrt. Vi ringde min kusin och frågade vilken buss vi skulle ta. Så gick vi ner till busshållplatsen kl 20.00, och väntade och väntade i en halvtimme. Sen kom buss nr. 154, som vi skulle åka till en hållplats där buss nr. 195 kom förbi. Jag frågade busschauffören var vi skulle stiga av, och han släppte av oss och sa att vi skulle gå över vägen för att ta bussen där. (Han hade fel.) Vi väntade i 40 min på 195:an, och till sist kom den. (Notera att vi vid det här laget druckit för oss själva och inte ätit på många timmar= vi började bli lulliga) När vi stiger på 195:an så förklarar jag vart vi ska (vi har ingen aning om var vi ska av), och busschauffören säger glatt: "Ni vet väl att ni åker åt fel håll! Hehe. Men det här är nästa buss som ska till Otnäs, så ni kan lika gärna åka med mig till slutstationen och dit, så förklarar jag vägen!" Så vi åkte med den glada busschauffören till slutstationen, han visade sig ragga på mig och det var läskigt. Men vad spelade det för roll, vi fick supa på bussen! Efter 3 timmars åkande i Esbo, kl 23.00 kom vi fram till Otnäs, eller världens ände. Vad man föredrar att kalla det. Vilket äventyr vi råkade ut för. Förfesten blev i bussen.

Jag saknar Åre, förresten. Det finns så mycket stugor och snö där, och mumsig varm choklad!

Alltså, där trodde ni att jag slutat vara klumpig och inte skrivit något pga. det, ICKE! Jag är förevigt dömd att göra bort mig och finna mig i pinsamma situationer.

Update på vad som hänt sen senast:

-Jag satt brevid okänd alkis (i misstag, bör understrykas två gånger, jag kom inte bort därifrån sen utan "satt fast") på spårvagnen, han däckade på mig 5 ggr och tafsade på min väska, samt luktade äckel apa. Tårarna var inte långt borta. Min kusin skrattade åt mig, och sa att man nog lär sig med tiden varför ingen vill sitta på dom där 2 pers platserna. Folk står hellre. Jag som undrade varför ingen utnyttjade sittplatserna?

-På nåt sätt missade jag att man skulle betala och anmäla sig till Gulis intagninen, så jag missade det idag, joy. Jag kommer bli en outsider, lonely wanderer, sitta ensam i matsalen, sita ensam i klassen, you name it. Fast så är ju inte fallet. Men mitt fall börjar luta sig mot osocialt första intryck, icke braa icke braa. Det var iallafall efterfest idag också, men jag, som duktig flicka, ansåg att torsdag är för tidigt att dricka, så jag sparar mig till imorgon. Fast alla ska ut idag. Och inte imorgon. Fan.

-Jag har säkert 4 ggr nästan gjort sönder en mattalrik i matkön. Det låter klirr och ekar, fast dom går aldrig sönder, jag undrar vad för sorts super tallrikar vi har.

-Lärarna får tydligen gå före i lunch- kön. Det visste inte jag, jag läste det på en skylt idag. Jag som blev skitsur när en tant klämde sig förbi mig, så jag gick om henne, gav tillbaks. Uuups.

-En smörgås har möglat i mitt skåp, så det luktar rutten smörgås i mitt skåp. Nån som vill byta?

-En utländsk kille frågade mig i lunchkön om det är gris i pyttipannan, jag blir redan förväxlad med kökstanterna. Dessutom frågade han mig inte bara en gång, utan 3 ggr. Jag svarade ja till slut för att få vara ifred, han godtog inte ett jag vet inte.



Förresten, jag saknar åländska. Jag hade ingen aning om att dialektbyte var såhär påfrestande. Att lyssna på helsingfors slang blir med tiden jobbigt att lyssna på.

Idag hade vi den första "riktiga" ljud lektionen, och även om jag kunde det mesta vi gick igenom var det rätt spännande att tänka att detta är början på min karriär, rena grunden för studierna på Arcada. Nästa år får vi börja med mera praktiska saker som musikinspelning och samarbete med Konstindustriella högskolan. Im so excited!! Det känns så underbart att hitta sin plats på jorden, jag känner mig hemma här. Inte i Helsingfors, men på skolan och med skolkamraterna och med ämnet.

Eftersom vår undervisning hittils har varit rätt så rolig (vi Film & TV studenter och lärare är ogillade av alla andra på skolan, iallafall av andra lärare, eftersom vi har så fria regler och dylikt; idag kom en engelska lärare in på vår lektion och skrek på läraren eftersom vi hade för högt ljud när vi såg på film) tänkte jag dela med mig av vissa saker som har med filmteknik att göra, visserligen har dessa klipp funnits länge på internet, men jag hade aldrig sett dom hittils iallafall...

På Youtube finns t.ex:
Amazing Russian Helicopter. Detta har man gjort med shuttern, alltså slutaren. Och istället för att ha den inställd på 1/60, (alltså 60 bilder per sekund) har man ställt in den på 1/125. Detta betyder att kameran tar bilder i en långsammare takt och det ser ut som att bladen står stilla.

Barbershop. Detta har man gjort genom att sätta in mickar i konstgjorda öron som är konstruerade som riktiga öron, på detta sätt går alla ljud som fångas upp i mickarna genom örgången precis som på en riktig människa. Man har även fäst öronen på ett konstgjort huvud. Därför låter klippet (OBS! Man måste ha bra hörlurar) som om man skulle uppleva ljuden själv. Klippet kan vara obehagligt, varning...hehe.

Imorgon har jag IKT test, blää.